söndag, april 03, 2016

Lugn efter panikattacker!

God kväll, kära läsare. Hoppas att ni mår bra och har haft en mysig helg. Jag är helt slutkörd, min vecka har varit riktigt ansträngande på många olika plan. Intryck, förändringar, stress, oro, med mera. Igår bara brast allting. Jag hade en jättelång panikattack precis innan ett möte jag skulle delta i, sedan så skedde lite saker som nästan utlöste en till panikattack. Lustigt nog så kände jag mig riktigt lugn efter panikattackerna, om än så trött och utmattad. Det brukar bli så för mig; att jag lätt samlar alla miljontals känslor och biljoner intryck inom mig till en tickande bomb, men när det blir för mycket så exploderar bomben och jag får panikattacker. När paniken är utlöst är det jättesvårt för mig att lugna ner mig. Jag blir jättehysterisk och gråter otröstligt jättelänge tills grundanledningen till paniken är hittad, först då lyckas jag bli lugn. Oftast så brukar jag bli riktigt lugn efter mina panikattacker, men som sagt riktigt trött. Det vanligaste är att jag får panikattacker på kvällar, men igår skedde det mitt på dagen och det var inte lätt att handskas med. Min mamma fick ta mig med i sin bil på en riktigt kort åktur för att min panik skulle lugna sig. Efter en massa skrik, oräkneligt många tårar och flera djupa andetag så lugnade jag mig dock, men det tog som sagt riktigt lång tid innan jag blev av med paniken. Att andra personer behövde mig i den stunden gjorde ju inte saken bättre alls, tvärtom.

Jag har tagit upp detta flera gånger tidigare både på nätet och i praktiken, men det tåls att upprepas: Tabun kring psykisk ohälsa måste brytas. Visst har vi kommit en bit på vägen, men det är långt kvar att gå ännu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar